Alla inlägg av Peter

Peter jobbar som attraktionschef och kan allt som går att kunna om berg- och dalbanor. Kuriosa: I början av 1990-talet kom Peter på idén att bygga om utkikstornet på Gröna Lund till Fritt Fall. Han ansågs som smått tokig: ingen skulle väl våga åka en sådan attraktion. Men 1998 öppnade Fritt Fall det allra första i världen, det högsta i Europa (80 meter) och succén var omedelbar.
jetline

Grymma g-krafter!

På nöjesparker gillar vi att prata g-krafter. Ämnet kom också upp i förra blogginlägget om längdgränser. Men vad är g-krafter egentligen och hur påverkas vi av dem? Återigen är det chefen för attraktionsteknik Peter Andersson som reder ut begreppen.

G-krafter kallas också för accelerationskrafter och är den kraft som en person eller ett föremål utsätts för vid acceleration. G står för gravitation. G-krafter mäts i G och förenklat motsvarar 1 G g-kraften vid markytan vid vila eller i konstant rörelse. När man accelererar ökar kraften. Utsätts man för 3 G innebär det att man blir tre gånger så tung.

Att utsättas för g-krafter påverkar kroppen. En vuxen person klarar 4–5 G under några sekunder utan större problem men kraften är så stor att blodtillförseln till hjärnan upphör. Redan vid 3–4 G påverkas synen och därefter hörseln. Vid 4–5 G börjar man också få ordentligt svårt att röra sig. Till slut blir man medvetslös.

Hur väl man klarar att utsättas för g-krafter varierar från person till person. Som jag skrev om i blogginlägget om längdgränser är barn vars skelett inte är färdigutvecklat känsligare. John Stapp, överste och kirurg i amerikanska flygvapnet, ägnade mycket tid åt att forska på g-krafter. I en egenkonstruerad raketsläde visade han att en människa kan klara över 40 G! (Här kan du se ett filmklipp om bravaden.) Det är dock inget jag rekommenderar att man provar hemma. :-)

Astronauter och stridspiloter utsätts för enorma g-krafter. Att skjutas ut ur en flygplansstol motsvarar till exempel 20 G. För att motverka påfrestningarna av vertikala g-krafter vid stigning och dykning har piloterna en g-dräkt som kramar åt för att hindra att blodet åker upp och ner i kroppen.

Högsta tillåtna g-kraft i berg- och dalbanor är 6 G men man brukar oftast undvika mer än 5 G. När jag åker berg- och dalbanor första gången, i synnerhet gamla träbanor, försöker jag hålla emot och parera krafterna tills jag lärt mig banan.

Insane

G-krafter på Grönan
På Grönan upplever du rejält med G-krafter i ett flertal attraktioner. Flest erbjuder Jetline där du kan komma upp i 4,5 G i andra droppet (då passar vi på att ta en bild). Inbromsningen i Fritt Fall motsvarar ungefär 3,5 G. Insane ligger också däromkring men den attraktionen är det ingen ordning på alls. Vi har gjort mätningar med g-mätare då blir det väldigt tydligt att varje åktur är unik – även när attraktionen är lastad på exakt samma sätt.

Negativa G kallas det när det känns som att tyngdkraften verkar åt fel håll. Det är det du upplever i Twister när det känns som att du lättar från sätet eller under fallet i Fritt Fall.

Nöjesparker och g-krafter är med andra ord intimt förknippade. Visste du förresten att Albert Einstein valde att hålla sin Nobelföreläsning på Liseberg 1923? Eller att Radiobilarna på Grönan har använts för att få fram g-sensorer till krockkuddar?

G-krafter i några av Grönans attraktioner
Jeltline 4,5
Fritt Fall 3,5
Insane ca 3,5

 

Källor: Skolverket, Wikipedia

 

langdgrans

Alltså det där med längdgränser …

Varför har vi längdgränser och vem sätter dem? Det är något vi ofta får frågor om. Vår chef för Attraktionsteknik, Peter Andersson, reder ut begreppen.

Att vi har längdgränser har uteslutande med säkerheten att göra. Attraktionerna får gärna kännas läskiga att åka i, antingen genom sin höjd eller hastighet, men de ska alltid vara säkra.

På Gröna Lund finns sex attraktioner som har den högsta längdgränsen, 140 cm. Det är Insane, Jetline, Pop-Expressen, Fritt Fall, Fritt Fall Tilt och Katapulten. Dessa attraktioner utsätter kroppen för påfrestningar som man tål mindre bra om man är barn. Ett barn som inte har ett färdigutvecklat skelett klarar till exempel inte av att utsättas för G-krafter i samma utsträckning som en vuxen.

langdgrans

Många undrar varför vi har längdgränser och inte åldersgränser och det beror helt enkelt på att det kan skilja väldigt mycket i längd på till exempel två tioåringar. Då blir längdgränser mer tillförlitliga. Det är tillverkaren som bestämmer lämplig längdgräns, och anpassar säkerhetsanordningar och stolar efter detta. Längdgränsen fastställs sedan av en besiktningsman. En person som inte har längden inne riskerar alltså dels att påverkas negativt av attraktionen och dels att säkerhetsanordningarna inte fungerar optimalt. Det är därför vi aldrig tillåter någon som inte har längden inne att åka!

Fritt Fall, Fritt Fall Tilt Katapulten och Insane har även en övre längdgräns (195 cm). Det är för att byglarna där går över axlarna och därför kan vara svåra att spänna ordentligt på alltför långa personer. Den längdgränsen är dock inte lika strikt. Går bygeln att spänna är det fritt fram att åka.

Även om vi aldrig skulle tumma en millimeter på säkerheten har jag full förståelse för att det här med längdgränser kan innebära mycket frustration. En centimeter på fel ställe kan göra stor skillnad. Men då kan det vara bra att tänka på att det bara är 6 av 30 attraktioner som har den högsta längdgränsen och 14 som inte har någon längdgräns alls.

Jag vill också tipsa om vår mätstation vid Skrattkammaren. Där kan man få ett armband som visar vilken längdgräns man ”klarar” så slipper man bli mätt vid varje attraktion (och kanske bli nekad när man stått i kö länge).

Under skalet, Ny Teknik

Under skalet på våra åk

”Kul artikel – mer teknik!” hördes efter förra inlägget om Fritt Fall och hur vi gör om tornet blir strömlöst. Roligt när vi får kommentarer och frågor!

Därför vill jag tipsa om detta program, Under skalet från Ny Teknik där de nyfikna programledarna undersöker den häftiga tekniken bakom våra attraktioner tillsammans med just Peter Andersson, chef för attraktionsteknik.

Programledarna Jacob Norrby och Jan Herrlin gör ett studiebesök nere i verkstaden under Insane och synar dess gondol (som väger över 3 ton!) samt går in i House of Nightmares och pratar med vår projektledare för bygget om effekterna och alla avancerade animatronics i huset.

Under skalet, Ny Teknik

Fritt Fall kontrolleras dagligen.

Fritt Fall med fjärrkontroll

Idag har vi en gästbloggare igen, nämligen Peter Andersson som är chef för attraktionsteknik. Han kommer skriva lite mer tekniska inlägg för dig som vill grotta ner dig i tekniken bakom våra attraktioner. Första inlägget handlar om en funktion som vi utvecklade för Fritt fall och som blev så bra att den fortfarande köps av nöjesparker runt i världen.

Vi är bra på att utveckla attraktioner men visste du att vi även utvecklar tillbehör till attraktionerna? Det är inte jättevanligt och det jag ska berätta om nu tillkom mer eller mindre av en slump. Jag tänker på fjärrkontrollen till Fritt Fall.
Fritt Fall
När vi byggde om gamla utkikstornet till Fritt fall år 1998 gjorde vi självklart också en riskanalys. Ett riktigt dåligt scenario var om tornet skulle bli strömlöst med gäster i. Hur skulle vi hantera det?

Den första idén var att slå över till manuellt läge och köra ner gondolen, men på den tiden satt alla tre sektioner ihop, och den synkroniseringen krävde mycket av systemet vilket gjorde att vi fick många stopp. Att kunna köra i manuellt läge krävde inköp av ett reservkraftsystem vilket var väldigt dyrt. Det tog dessutom tid att ställa om till manuellt läge, vilket skulle leda till obehag för gästerna. En annan möjlighet var att en tekniker skulle klättra upp och rycka i kroken som håller fast gondolen. Inte heller det kändes optimalt.

Utsikten från Fritt Fall-tornets maskinrum

Utsikten från Fritt Fall-tornet, inget för den höjdrädda!

Det var då vår dåvarande tekniske chef fick en snilleblixt. Vad funkar utan ström och dessutom på stora avstånd? Jo, radiostyrning. Radiostyrning var inte så utbrett som lösning och på Grönan fanns ingen, men tillsammans med ett företag som jobbar med radiostyrning inom industrin togs den numera berömda fjärrkontrollen fram.

I de så kallade hämtarna, de röda kåporna i vilken kroken finns, sitter en mottagare. Vi har köpt en frekvens som är låst till oss och endast en sändare som är anpassad för den mottagaren kan kommunicera med den.

För själva kroköppningen har vi en batterilösning. Om du går förbi Grönan när det är stängt kan du se att hämtarna alltid är uppe i toppen. Där sitter nämligen batteriladdaren. Att batterierna är laddade kontrolleras varje dag.

Lösningen fungerar så smidigt och vår personal är så rutinerad att får vi ett driftstopp märker gästerna ingenting. Saknas ström finns ytterligare ett batteripack för att öppna byglarna. Det kan endast göras när gondolen är på backen. Det har också inneburit en otrolig tidsvinst då varje stopp kan åtgärdas snabbt.

När vi visade fjärrkontrollen för han som programmerat styrsystemet till Fritt Fall blev han alldeles lyrisk och tog den vidare till tillverkaren (Intamin). De valde att göra den till option på alla Fritt Fall-attraktioner de säljer och än idag säljer vi 7–8 enheter om året!

Fritt Fall kontrolleras dagligen.

Fritt Fall kontrolleras dagligen.

Undrar du något om tekniken bakom våra attraktioner? Ställ gärna din fråga i kommentarsfältet!

Hälsningar Peter

Jobba som mardröm är mitt drömjobb

Den här gången har vi en gästbloggare, nämligen Tommy som är en av mardrömmarna inne i House of Nightmares.
Du har väl gått i huset? /Peter

Kanske har ni träffat på mig även om ni inte skulle känna igen mig om vi möttes på gatan. Jag är nämligen en av mardrömmarna i House of Nightmares och bär för det mesta mask eller är sminkad till oigenkännlighet på jobbet.
Mardröms-Tommy
När erbjudandet kom att jobba i House of Nightmares tvekade jag inte en sekund. Jag har jobbat som attraktionsvärd på Grönan i flera år. Eftersom jag gillar att skrämmas brukade jag passa på att skrämma besökarna lite extra när jag jobbade i Kvasten och märkte att det uppskattades. Förra året fick jag chansen att jobba en helg i Spökhuset och kände direkt att det här är något jag vill göra.

Dessutom tror jag att jag har en lite oväntad fördel. Jag föddes nämligen döv. I sexårsåldern fick jag implantat men tiden utan hörsel gjorde att jag är duktig på att läsa av folk. Som ”mardröm” är det bra att känna av på vilken nivå man ska lägga skrämmandet.

hjalm

”Hatthyllan” i mardrömmarnas omklädningsrum.

tommy1
Målet med jobbet är såklart att skrämmas så mycket det bara går men vi måste också vara vaksamma. Om gäster blir alltför rädda går vi ut från våra roller och visar att vi är riktiga människor. Vi pratar med gästerna och frågar om de vill gå vidare eller gå ut. Om de vill gå vidare kan vi ropa på kollegorna längre fram att de inte ska skrämmas så mycket.

Häromdagen när jag jobbade i biljettkassan kom en kille i 14-årsåldern. Han betalade men när han hade gått igenom slussen sprang han tillbaka och kramade mig. Jag förstod att han var väldigt rädd så jag frågade om han ville att jag skulle gå med. Vi gick tillsammans hela vägen och han höll mig hårt i handen. Jag offrade min rast men det var det helt klart värt!

handfat

Efter avslutat pass är det dags att förvandla sig tillbaka till människa igen.

Hur blir man då en duktig mardröm undrar kanske ni. Vi har fått både teoretisk och praktisk utbildning. Det finns ett omfattande manus som visar hur vi ska stå och agera på olika positioner. Det finns också ett manus för varje karaktär. Man ska kunna alla karaktärer men jag kan avslöja att jag har en hemlig favorit som är väldigt rolig att göra och som många har fobi för. Vi fick också en karta att plugga in. Huset är nämligen fullt av hemliga gångar som personalen kan röra sig i…

Hoppas vi ses inne i House of Nightmares. Någon av dina värsta mardrömmar finns garanterat här inne och vi är absolut värda de 60 kronorna!
//Tommy

Zombie Kiss Cam

April April! The Zombie Kiss Cam

Nu tyckte vi att det var dags att påminna alla er om att det närmar sig premiär för vår nya, skrämmande attraktion… Och vad passar bättre den 1 april, än ett litet prank?

Tänk dig att du sitter på en biograf, redo att se din film. Innan filmen startar börjar en ”Kiss Cam” filma publiken. Glada och lite smått generade pussar biobesökarna varandra när kameran landar på dem. När kameran landar på par nummer tre blir det däremot ingen puss och applåder, utan istället blir de attackerade av en zombie bakom dem…

Se hur vi lurar en ovetandes biopublik med ett aprilskämt signerat House of Nightmares:

Hur skulle du ha reagerat?
#glnightmare

Bygget av Insane 2009

Hur nya attraktioner blir till

Via Facebook och Instagram har jag fått frågan hur det går till när en ny attraktion kommer till, och vem det är som egentligen bestämmer. Det tänkte jag nu försöka redogöra för.

Först måste man veta vilka attraktioner som kan tänkas vara aktuella. Steg ett har därför, under alla 35 år som jag har jobbat, varit de resor jag och mina kollegor gör årligen, ibland flera gånger per år. Då besöker vi olika parker och tillverkare och allt blir till en jättestor bank av bilder, minnen och åkkänslor (kittlar det i magen hamnar det högt på min lista, tänk Lyktan och Fritt fall). Detta samlande av intryck är en ständigt pågående process.

På Grönan är vi en liten grupp som diskuterar och kommer upp med idéer. Eftersom vi vet vad som finns på marknaden och vad som är tekniskt möjligt funderar vi ständigt kring detta. Var kan en attraktion passa? Här gäller det att vara kreativ med kvadratmetrarna. Katapulten fick till exempel plats där det stod en pannkakskiosk, Bläckfisken satte vi på en ponton på vattnet och Vilda Musen byggde vi inuti Jetline. Den attraktionen tar faktiskt ingen plats alls!

När vi kommit fram till en idé som verkar bra gäller det att ta reda på hur mycket det kan kosta och hur det kan se ut. Vi kontaktar tillverkaren och tar reda på vilket arbete som krävs, både av dem och av oss på plats avseende rivning, strömförsörjning med mera. Hinner vi bygga klart till premiär? När allt detta fallit på plats fattar vi ett principbeslut.

Ytterst är det såklart våra ägare som bestämmer. De är också mycket intresserade, involverade och framförallt kunniga. Nästan lika stora berg- och dalbaneentusiaster som undertecknad faktiskt. Styrelsen ska också säga sitt. Blir det go i alla instanser är det bara att sätta igång.

Ibland händer det att en attraktion får ge plats åt en annan. Eclipse står till exempel där Extreme stod tidigare, men det är ytterst sällan en attraktion rivs. Tack vare daglig tillsyn, besiktningar och reparationer är livslängden mycket lång. Ni vet väl att Cirkuskarusellen är över 100 år gammal?

Extreme i Furuvik

Extreme i Furuvik

Extreme står nu i Grönans systerpark Furuvik där den fortfarande gläder gäster varje dag. Gamla Pariserhjulet fick en solig pension på indiska sydkusten. Han som driver parken skickade bilder på den, vilket gjorde mig jätteglad då det är en attraktion jag växte upp med.

Vad tycker ni att vi ska bygga för attraktioner? Eller ta bort?

Drew Hunter - Sally Corporation

The art of the haunt

Hej alla tivolientusiaster! Denna gång har vi en gästbloggare. Det är ingen mindre än Drew Hunter, kreativt ansvarig på Sally Corporations, företaget som varit med och utvecklat House of Nightmares. Drew har arbetat med skräck sedan 70-talet och ingen vet bättre än han vad som funkar när det gäller att skrämma folk (i branschen kallas han allmänt för ”King of creepy”). Här berättar han lite mer om just det. /Peter

Drew Hunter - Sally Corporation

Drew Hunter – Sally Corporation


THE ART OF THE HAUNT

How did we make The House of Nightmares so frightening?

Most people agree that it’s fun to get scared.  Well – it’s fun when you know it is safe.  Nobody wants to be really scared in real-life situations.

But in the realm of an amusement park, fear can be terrifyingly entertaining! That’s why we stand in line to board the roller coaster, to spin with our feet dangling hundreds of feet in the air, to suddenly drop from a tall tower and to ride so many other breath-taking, gravity-defying attractions. We do all that because we know we’ll get a thrill and we know we will get that thrill safely.

And then there is – the haunted house.  It’s not a ride. It’s a walk-through experience. Unlike a roller coaster or other thrill ride, no two experiences inside a haunted attraction are exactly the same. Almost anything can happen at anytime. You can take your time going through it or you can hurry. Yes, you may see the same basic environment each time you visit, but because you are traveling at your own pace, the gags and live performers may may shock you at different times every time you venture inside.  Plus you may react differently depending upon with whom who you are experiencing the show.

There are many variables to consider in the design of a haunted walk through attraction. It’s not an exact science. I like to call it ”the art of he haunt”.

It was two years ago when John Wood, Rich Hill and I traveled to Gröna Lund from Jacksonville, Florida to began developing what eventually would become The House Of Nightmares, We became thoroughly acquainted with the old haunted house and then, after many ”blue sky” creative discussions, we offered numerous possible themes for the show.  Those were quickly reduced to a few main contenders, and finally The House of Nightmares was selected. Peter Osbeck, Gröna Lund’s ride manager, wanted the attraction to be scary as possible, highly creative and for it to become one of the best amusement park haunts ever built.  Our Sally team had quite a challenge ahead. And soon, in late April, you will be able to experience the result of our efforts.

So – how did we approach the art of the haunt?
How did we make the House Of Nightmares so frightening?

First of all, the attraction title needed to be appealing and immediately suggest all sorts of incredible horrors to be found inside. Everybody has nightmares. It’s an instantly recognizable theme. Nothing is as frightening as your imagination suggests it may be. It’s the idea of what may be inside which sets the stage for the frights to come. Before guests even step inside we want them to be nervous, anxious and ready for anything. In addition to a captivating title we came up with a distinct host character and back story. The macabre Dr. Morphio and his obsession with nightmares inspired us as we designed all the areas of the haunted house. The good doctor also brings a cohesive link to give the multi-element attraction and gives it a sense of unity.
 
Then of course we needed big scares. It’s all about the SCREAM!!! Guests need – and want – to shriek, yell and scream at the top of their lungs. The House Of Nightmares features live performers who will instigate those for sure, but we also included many animatronic surprises and numerous special effects to make the guests scream their vocal chords out.

We also wanted there to be a lot of visual scenic delights for guests to enjoy. The House Of Nightmares features many fascinating and dramatic sets and props throughout. There is always something interesting to see in between the screams.

One of the most important aspects of the art of the haunt is sound. And for this brand new attraction Sally Corporation has composed an original musical soundtrack for the interior and the exterior, in addition to creating dozens and dozens of other special sound effects.

There are other elements which we have designed into this show which I will not divulge at present. Once The House of Nightmares opens in late April you’ll need to experience it yourself to see what I mean. But rest assured that these added ingredients make this haunted attraction quite unique and one-of-a-kind.

Oh – there is one last thing:  Element X. The subliminal. You can’t see it. You can’t hear it. You can only sense it. A superb haunted attraction will always have effective scares, sets, props, performers, sound and all else to make it top notch. But the best of the best will have that special something extra that is hard to define and even harder to design into a show. And that is the undercurrent of dread, suspense, fear and anticipation. That’s Element X.

And once inside Grona Lund’s all new House Of Nightmares – thanks to the cooperation, talents and creativity of Grona Lund and Sally Corporation – you will fully experience Element X – as well as the art of the haunt…

…if you dare….!
by
Drew Edward Hunter
VP Creative Design
Sally Corporation

Härligt med ny teknik. Om den används rätt.

Tekniken utvecklas i rasande fart. Berg- och dalbanorna blir större, högre, snabbare och krokigare. Det kanske låter slitet, men jag skulle säga att det finns teknik idag som ger oanade möjligheter. Med linjärmotorer och magnetbromsar som ger möjlighet för tåget att accelerera längs banan (launch), kan man göra helsjuka saker: ge fart när det passar och bromsa in precis så mycket som du vill.

Ta Fritt Fall till exempel. Där accelererar du först och faller sedan i en konstant hastighet. Det finns Fritt Fall-attraktioner där man har placerat ett batteri med magnetbromsar mitt på. Mitt i fallet bromsar du in för att sedan få ny fart och fortsätta falla.

Trots all ny teknik är det faktiskt inte mycket som är nytt under solen. Den första loopen byggdes år 1900 (!) men den var ingen större hit då folk fick väldigt ont i ryggen. Det dröjde ända till 70-talet då den legendariske berg- och dalbanebyggaren Anton Schwarzkopf gjorde loopen lite oval. Åkupplevelsen blev en helt annan och loopen fick sitt genombrott.

Just nu kommer baklängesåkning starkt. Det är inte heller nytt (men väldigt häftigt!). Kolla bland annat in Switchback från Gravity Group, företaget som byggde Twister.

Switchback

Du börjar att åka framlänges som vanligt och åkturen slutar i toppen av en hög spira. Därifrån åker du sedan neråt – baklänges.

Harry G Travers har i sin bok Legends of Terror skildrat någon av dåtidens värstingar. Man kan inte undgå att bli imponerad av vad de kunde bygga redan tidigt 1900-tal, men åkupplevelsen var som sagt inte den bästa. Folk svimmade och bröt revben – inte direkt något vi strävar efter idag.

Crystal Beach Cyclone

Dagens teknik fokuserar just mycket på åkupplevelsen. Magnetbromsarna ger till exempel en mjukare inbromsning (samtidigt som de minskar slitage så de är dubbelfiffiga).

Men personligen tycker inte jag att det är teknik som bygger en bra berg- och dalbana. Inte mycket slår en klassisk bana med just berg och dalar. Faktum är att loopar och korkskruvar kan vara ganska ointressanta. Men så kommer en bana som Outlaw Run på Silver Dollar City i USA.

Outlaw Run

Outlaw Run är en träbana med en ny sorts rälssystem som är tåligare och lättare och tillåter att man kan göra mycket mer än med en klassisk träräls, till exempel korkskruvar.

Banorna som byggs med den tekniken är enastående och har enligt min mening revolutionerat hela branschen. Företaget bakom heter RMC och det är de som konstruerar och bygger Wildfire som öppnar i Grönans systerpark Kolmården.

Vad kommer härnäst? Det är jättesvårt att förutse. Ta Zac-Spin, den sorts berg- och dalbana som Insane är, överraskade nog alla. Framtida attraktioner tror jag dock kommer kombinera olika effekter. Åkturer i mindre vagnar (som Vilda Musen) med interaktivitet där man kan välja väg någonstans i banan. Eller som plötsligt avslutas i ett fritt fall. Ju mindre vagn du har desto fler galenskaper kan du hitta på men tyvärr tappar man i kapacitet.

Vad som än komma skall ser jag fram emot det – så länge åkupplevelsen står i centrum. Vem vet, när vi summerar berg- och dalbanehistorien kanske det ändå är den klassiska banan som vinner.

Gringotts Bank

Trollkarlarna på Universal

Gott nytt år alla. Ett nytt tivoliår är här! Jag ser såklart fram emot det extra mycket eftersom en ny attraktion håller på att ta form på Grönan. Allt går som planerat med bygget. Så här såg det ut när vi tittade in i House of Nightmares före jul.

I mitt förra blogginlägg pratade jag om dark rides, och det är naturligtvis omöjligt att göra utan att komma in på The Wizarding World of Harry Potter på Universal i Orlando. Den satsningen är värd ett alldeles eget blogginlägg, och här kommer det.

För fyra år sedan satte Universal sig själva rejält på kartan med satsningen på Harry Potter. Efter att ständigt ha levt i skuggan av Walt Disney World riktades strålkastarna plötsligt till Universal-parken Islands of Adventure där en exakt kopia av Hogsmeade och Hogwarts byggdes upp, inklusive attraktionen ”The forbidden journey” som förändrade synen på dark rides för alltid. Investeringen på hela projektet sägs ha legat kring 2,5 miljarder kronor, en summa som är svindlande för varenda vettig människa, inklusive en attraktionschef för en svensk nöjespark. Men det betalade sig förmodligen. Det ryktas att besökssiffrorna ökade med 40 procent redan första året.

Hogsmeade

Jag på besök i Hogsmeade

En sådan framgång väcker såklart mersmak. Och i år invigdes del två. I Islands of Adventures systerpark Universal studios hittar vi nu böckernas Londonmiljöer, Diagon Alley, med allt från Gringotts Bank till perrong 9 ¾ på Kings Cross station.

Gringotts Bank

Gringotts Bank

Jag hade förmånen att besöka Diagon Alley i höstas. Noggrannheten och sinnet för detaljer är lika bländande som i Hogsmeade-delen. För en nöjesparksfantast som jag själv är det en dröm att få vandra omkring på gatorna och titta på fasaderna, skyltarna och sakerna i alla skyltfönster. Inget, och då menar jag inget, lämnas åt slumpen.

En viktig faktor för oss som jobbar med att skapa upplevelser är att få gästen att glömma världen utanför. Även här excellerar Universal. Bland annat är hela området byggt med förskjutna perspektiv så att byggnaderna ska upplevas större än de är. Världen liksom omsluter dig.

Diagon Alley

Självklart är satsningen strösslad med massor av ny, häftig teknik. När du köar du till attraktionen ”The escape from Gringotts” står du inne på banken och ser hur svartalverna jobbar. Själva attraktionen är en flerdimensionell 3D-ride som återskapar den hisnande färden bland de underjordiska bankvalven där du får möta både Voldemort och Bellatrix.

Souvenirbutik Diagon Alley

Souvenirbutik Diagon Alley

I Olivanders trollstavsaffär kan du köpa alla de trollstavar som förekommer i böckerna och dessutom använda dem! En substans i trollstaven fångas upp av utplacerade receptorer och plötsligt har du magiska krafter. Ett lysande sätt att skapa koppla försäljning av souvenirer till upplevelsen.

Självklart kan du även ta tåget till Hogsmeade. Det är inte bara en kommersiell fiffighet – du måste lösa en kombinationsbiljett till båda parkerna får att få åka – utan även en attraktion i sig. Fönsterrutorna i tåget är skärmar och du ser hur landskapet utanför ändras från Londongrått till Hogsmeademagiskt. Och det vore ju inte Harry Potter om du inte även träffade på en hel del otyg …

Hogwarts express

Tåget är en exkakt kopia av Hogwarts express och man får verkligen känslan av att det är ett gammalt slitet ånglok, trots att det bara är 6 månader gammalt.
Du åker i kupéer med plats för 8 personer i varje.

Tåget avgår från perrong 9 ¾ på det som är en exakt replika av Kings Cross Station.

Tåget avgår från perrong 9 ¾ på det som är en exakt replika av Kings Cross Station.

För att hitta till perrongen måste du göra så här:

Man kan inte säga annat än hatten av för en av de mest skickligt genomförda attraktionssatsningarna någonsin. I nästa blogginlägg blir det berg- och dalbanor för (nästan) hela slanten. Vi ses!