Etikettarkiv: Attraktioner

Bakom stängda tivoligrindar

Vad gör ni egentligen på Gröna Lund på vintern? Det är en av de vanligaste frågorna vi får. Här kommer därför ett inlägg om vad som händer just nu  och vad som är på gång, enjoy!

Den sista besökaren har släntrat ut genom entrén. Popcornen har ätits upp och sockervaddsmaskinen har tystnat. Attraktionerna står tomma och alla glada rop ekar bort i höstmörkret…
Plötsligt tänds alla lampor igen, maskiner går igång. Det grävs, borras, lyfts, beskärs, sågas och flyttas. Det är nu återigen full aktivitet i parken, men på ett annat vis. Bland annat går vi igenom alla attraktioner teknikmässigt för att de ska vara så säkra och i så bra skick som möjligt till nästa säsong. Vissa skruvas till och med ned till minsta mutter, något som varje attraktion går igenom vart femte år. I år är en av dessa Flygande Mattan, som är ett gediget projekt att gå igenom – till exempel 10 växellådor!

Flygande Mattan är iväg på sin 5-års kontroll.

Flygande Mattan är iväg på sin 5-års kontroll.

Andra saker som det arbetas med i parken är att klä in fasader, attraktionsdelar och vagnar med olika skydd som ska stå emot regnrusk och vinterstormar. Här ser vi exempelvis Coffeebar och Boardwalken som börjar bli täckta för att inte bli förstörda.

coffeebar

Båsen vid Boardwalken får skydd mot blåst och ruskväder.

Spelen och caféerna vid Boardwalken får skydd mot blåst och ruskväder.

Parken är verkligen inte sig lik vintertid, attraktioner är på fel plats och byggställningar står i var och vartannat hörn. Som ni vet är det ont om plats på Grönan, så alla utrymmen används. Båtarna från Kärlekstunneln och vagnarna från Nyckelpigan söker till exempel värme i Radiobilarnas hall, och i Skjutbanegången hittar man Flygande Mattans pilot och delar av Blå Tågets frustande drake.

Skjutbanan

Mycket av det som görs kommer ni gäster aldrig lägga märke till men det är ack så nödvändigt. Att byta ut balkar vid Radiobilarna och tak vid Pop-Expressen till exempel. Kanske har ni också lagt märke till byggnadsställningen runt Jetline? Det är en ommålning som håller på att färdigställas efter att ha pågått i hela tre år.

Balkar vid Radiobilarna stadgas upp.

Balkar vid Radiobilarna stadgas upp.

Taket på Pop-Expressen får sig ett lyft.

Taket på Pop-Expressen får sig ett lyft.

Bläckfisken har simmat iväg för att få sig en makeover till nästa år och marken framför Stora Scen stadgas upp, kanske för att det var sådant drag under konserterna i somras?

Stora Scen

Det är med andra ord fullt ös här inne även när det inte är öppet, allt för att ni ska få en så härlig upplevelse som möjligt när säsongen börjar. Och när allt är inpackat och undanstoppat, ja, då dröjer det inte längre förrän det ska fram igen!

 

jetline

Grymma g-krafter!

På nöjesparker gillar vi att prata g-krafter. Ämnet kom också upp i förra blogginlägget om längdgränser. Men vad är g-krafter egentligen och hur påverkas vi av dem? Återigen är det chefen för attraktionsteknik Peter Andersson som reder ut begreppen.

G-krafter kallas också för accelerationskrafter och är den kraft som en person eller ett föremål utsätts för vid acceleration. G står för gravitation. G-krafter mäts i G och förenklat motsvarar 1 G g-kraften vid markytan vid vila eller i konstant rörelse. När man accelererar ökar kraften. Utsätts man för 3 G innebär det att man blir tre gånger så tung.

Att utsättas för g-krafter påverkar kroppen. En vuxen person klarar 4–5 G under några sekunder utan större problem men kraften är så stor att blodtillförseln till hjärnan upphör. Redan vid 3–4 G påverkas synen och därefter hörseln. Vid 4–5 G börjar man också få ordentligt svårt att röra sig. Till slut blir man medvetslös.

Hur väl man klarar att utsättas för g-krafter varierar från person till person. Som jag skrev om i blogginlägget om längdgränser är barn vars skelett inte är färdigutvecklat känsligare. John Stapp, överste och kirurg i amerikanska flygvapnet, ägnade mycket tid åt att forska på g-krafter. I en egenkonstruerad raketsläde visade han att en människa kan klara över 40 G! (Här kan du se ett filmklipp om bravaden.) Det är dock inget jag rekommenderar att man provar hemma. :-)

Astronauter och stridspiloter utsätts för enorma g-krafter. Att skjutas ut ur en flygplansstol motsvarar till exempel 20 G. För att motverka påfrestningarna av vertikala g-krafter vid stigning och dykning har piloterna en g-dräkt som kramar åt för att hindra att blodet åker upp och ner i kroppen.

Högsta tillåtna g-kraft i berg- och dalbanor är 6 G men man brukar oftast undvika mer än 5 G. När jag åker berg- och dalbanor första gången, i synnerhet gamla träbanor, försöker jag hålla emot och parera krafterna tills jag lärt mig banan.

Insane

G-krafter på Grönan
På Grönan upplever du rejält med G-krafter i ett flertal attraktioner. Flest erbjuder Jetline där du kan komma upp i 4,5 G i andra droppet (då passar vi på att ta en bild). Inbromsningen i Fritt Fall motsvarar ungefär 3,5 G. Insane ligger också däromkring men den attraktionen är det ingen ordning på alls. Vi har gjort mätningar med g-mätare då blir det väldigt tydligt att varje åktur är unik – även när attraktionen är lastad på exakt samma sätt.

Negativa G kallas det när det känns som att tyngdkraften verkar åt fel håll. Det är det du upplever i Twister när det känns som att du lättar från sätet eller under fallet i Fritt Fall.

Nöjesparker och g-krafter är med andra ord intimt förknippade. Visste du förresten att Albert Einstein valde att hålla sin Nobelföreläsning på Liseberg 1923? Eller att Radiobilarna på Grönan har använts för att få fram g-sensorer till krockkuddar?

G-krafter i några av Grönans attraktioner
Jeltline 4,5
Fritt Fall 3,5
Insane ca 3,5

 

Källor: Skolverket, Wikipedia

 

langdgrans

Alltså det där med längdgränser …

Varför har vi längdgränser och vem sätter dem? Det är något vi ofta får frågor om. Vår chef för Attraktionsteknik, Peter Andersson, reder ut begreppen.

Att vi har längdgränser har uteslutande med säkerheten att göra. Attraktionerna får gärna kännas läskiga att åka i, antingen genom sin höjd eller hastighet, men de ska alltid vara säkra.

På Gröna Lund finns sex attraktioner som har den högsta längdgränsen, 140 cm. Det är Insane, Jetline, Pop-Expressen, Fritt Fall, Fritt Fall Tilt och Katapulten. Dessa attraktioner utsätter kroppen för påfrestningar som man tål mindre bra om man är barn. Ett barn som inte har ett färdigutvecklat skelett klarar till exempel inte av att utsättas för G-krafter i samma utsträckning som en vuxen.

langdgrans

Många undrar varför vi har längdgränser och inte åldersgränser och det beror helt enkelt på att det kan skilja väldigt mycket i längd på till exempel två tioåringar. Då blir längdgränser mer tillförlitliga. Det är tillverkaren som bestämmer lämplig längdgräns, och anpassar säkerhetsanordningar och stolar efter detta. Längdgränsen fastställs sedan av en besiktningsman. En person som inte har längden inne riskerar alltså dels att påverkas negativt av attraktionen och dels att säkerhetsanordningarna inte fungerar optimalt. Det är därför vi aldrig tillåter någon som inte har längden inne att åka!

Fritt Fall, Fritt Fall Tilt Katapulten och Insane har även en övre längdgräns (195 cm). Det är för att byglarna där går över axlarna och därför kan vara svåra att spänna ordentligt på alltför långa personer. Den längdgränsen är dock inte lika strikt. Går bygeln att spänna är det fritt fram att åka.

Även om vi aldrig skulle tumma en millimeter på säkerheten har jag full förståelse för att det här med längdgränser kan innebära mycket frustration. En centimeter på fel ställe kan göra stor skillnad. Men då kan det vara bra att tänka på att det bara är 6 av 30 attraktioner som har den högsta längdgränsen och 14 som inte har någon längdgräns alls.

Jag vill också tipsa om vår mätstation vid Skrattkammaren. Där kan man få ett armband som visar vilken längdgräns man ”klarar” så slipper man bli mätt vid varje attraktion (och kanske bli nekad när man stått i kö länge).

Bygget av Insane 2009

Hur nya attraktioner blir till

Via Facebook och Instagram har jag fått frågan hur det går till när en ny attraktion kommer till, och vem det är som egentligen bestämmer. Det tänkte jag nu försöka redogöra för.

Först måste man veta vilka attraktioner som kan tänkas vara aktuella. Steg ett har därför, under alla 35 år som jag har jobbat, varit de resor jag och mina kollegor gör årligen, ibland flera gånger per år. Då besöker vi olika parker och tillverkare och allt blir till en jättestor bank av bilder, minnen och åkkänslor (kittlar det i magen hamnar det högt på min lista, tänk Lyktan och Fritt fall). Detta samlande av intryck är en ständigt pågående process.

På Grönan är vi en liten grupp som diskuterar och kommer upp med idéer. Eftersom vi vet vad som finns på marknaden och vad som är tekniskt möjligt funderar vi ständigt kring detta. Var kan en attraktion passa? Här gäller det att vara kreativ med kvadratmetrarna. Katapulten fick till exempel plats där det stod en pannkakskiosk, Bläckfisken satte vi på en ponton på vattnet och Vilda Musen byggde vi inuti Jetline. Den attraktionen tar faktiskt ingen plats alls!

När vi kommit fram till en idé som verkar bra gäller det att ta reda på hur mycket det kan kosta och hur det kan se ut. Vi kontaktar tillverkaren och tar reda på vilket arbete som krävs, både av dem och av oss på plats avseende rivning, strömförsörjning med mera. Hinner vi bygga klart till premiär? När allt detta fallit på plats fattar vi ett principbeslut.

Ytterst är det såklart våra ägare som bestämmer. De är också mycket intresserade, involverade och framförallt kunniga. Nästan lika stora berg- och dalbaneentusiaster som undertecknad faktiskt. Styrelsen ska också säga sitt. Blir det go i alla instanser är det bara att sätta igång.

Ibland händer det att en attraktion får ge plats åt en annan. Eclipse står till exempel där Extreme stod tidigare, men det är ytterst sällan en attraktion rivs. Tack vare daglig tillsyn, besiktningar och reparationer är livslängden mycket lång. Ni vet väl att Cirkuskarusellen är över 100 år gammal?

Extreme i Furuvik

Extreme i Furuvik

Extreme står nu i Grönans systerpark Furuvik där den fortfarande gläder gäster varje dag. Gamla Pariserhjulet fick en solig pension på indiska sydkusten. Han som driver parken skickade bilder på den, vilket gjorde mig jätteglad då det är en attraktion jag växte upp med.

Vad tycker ni att vi ska bygga för attraktioner? Eller ta bort?