Etikettarkiv: Fritt Fall

jetline

Grymma g-krafter!

På nöjesparker gillar vi att prata g-krafter. Ämnet kom också upp i förra blogginlägget om längdgränser. Men vad är g-krafter egentligen och hur påverkas vi av dem? Återigen är det chefen för attraktionsteknik Peter Andersson som reder ut begreppen.

G-krafter kallas också för accelerationskrafter och är den kraft som en person eller ett föremål utsätts för vid acceleration. G står för gravitation. G-krafter mäts i G och förenklat motsvarar 1 G g-kraften vid markytan vid vila eller i konstant rörelse. När man accelererar ökar kraften. Utsätts man för 3 G innebär det att man blir tre gånger så tung.

Att utsättas för g-krafter påverkar kroppen. En vuxen person klarar 4–5 G under några sekunder utan större problem men kraften är så stor att blodtillförseln till hjärnan upphör. Redan vid 3–4 G påverkas synen och därefter hörseln. Vid 4–5 G börjar man också få ordentligt svårt att röra sig. Till slut blir man medvetslös.

Hur väl man klarar att utsättas för g-krafter varierar från person till person. Som jag skrev om i blogginlägget om längdgränser är barn vars skelett inte är färdigutvecklat känsligare. John Stapp, överste och kirurg i amerikanska flygvapnet, ägnade mycket tid åt att forska på g-krafter. I en egenkonstruerad raketsläde visade han att en människa kan klara över 40 G! (Här kan du se ett filmklipp om bravaden.) Det är dock inget jag rekommenderar att man provar hemma. :-)

Astronauter och stridspiloter utsätts för enorma g-krafter. Att skjutas ut ur en flygplansstol motsvarar till exempel 20 G. För att motverka påfrestningarna av vertikala g-krafter vid stigning och dykning har piloterna en g-dräkt som kramar åt för att hindra att blodet åker upp och ner i kroppen.

Högsta tillåtna g-kraft i berg- och dalbanor är 6 G men man brukar oftast undvika mer än 5 G. När jag åker berg- och dalbanor första gången, i synnerhet gamla träbanor, försöker jag hålla emot och parera krafterna tills jag lärt mig banan.

Insane

G-krafter på Grönan
På Grönan upplever du rejält med G-krafter i ett flertal attraktioner. Flest erbjuder Jetline där du kan komma upp i 4,5 G i andra droppet (då passar vi på att ta en bild). Inbromsningen i Fritt Fall motsvarar ungefär 3,5 G. Insane ligger också däromkring men den attraktionen är det ingen ordning på alls. Vi har gjort mätningar med g-mätare då blir det väldigt tydligt att varje åktur är unik – även när attraktionen är lastad på exakt samma sätt.

Negativa G kallas det när det känns som att tyngdkraften verkar åt fel håll. Det är det du upplever i Twister när det känns som att du lättar från sätet eller under fallet i Fritt Fall.

Nöjesparker och g-krafter är med andra ord intimt förknippade. Visste du förresten att Albert Einstein valde att hålla sin Nobelföreläsning på Liseberg 1923? Eller att Radiobilarna på Grönan har använts för att få fram g-sensorer till krockkuddar?

G-krafter i några av Grönans attraktioner
Jeltline 4,5
Fritt Fall 3,5
Insane ca 3,5

 

Källor: Skolverket, Wikipedia

 

Fritt Fall kontrolleras dagligen.

Fritt Fall med fjärrkontroll

Idag har vi en gästbloggare igen, nämligen Peter Andersson som är chef för attraktionsteknik. Han kommer skriva lite mer tekniska inlägg för dig som vill grotta ner dig i tekniken bakom våra attraktioner. Första inlägget handlar om en funktion som vi utvecklade för Fritt fall och som blev så bra att den fortfarande köps av nöjesparker runt i världen.

Vi är bra på att utveckla attraktioner men visste du att vi även utvecklar tillbehör till attraktionerna? Det är inte jättevanligt och det jag ska berätta om nu tillkom mer eller mindre av en slump. Jag tänker på fjärrkontrollen till Fritt Fall.
Fritt Fall
När vi byggde om gamla utkikstornet till Fritt fall år 1998 gjorde vi självklart också en riskanalys. Ett riktigt dåligt scenario var om tornet skulle bli strömlöst med gäster i. Hur skulle vi hantera det?

Den första idén var att slå över till manuellt läge och köra ner gondolen, men på den tiden satt alla tre sektioner ihop, och den synkroniseringen krävde mycket av systemet vilket gjorde att vi fick många stopp. Att kunna köra i manuellt läge krävde inköp av ett reservkraftsystem vilket var väldigt dyrt. Det tog dessutom tid att ställa om till manuellt läge, vilket skulle leda till obehag för gästerna. En annan möjlighet var att en tekniker skulle klättra upp och rycka i kroken som håller fast gondolen. Inte heller det kändes optimalt.

Utsikten från Fritt Fall-tornets maskinrum

Utsikten från Fritt Fall-tornet, inget för den höjdrädda!

Det var då vår dåvarande tekniske chef fick en snilleblixt. Vad funkar utan ström och dessutom på stora avstånd? Jo, radiostyrning. Radiostyrning var inte så utbrett som lösning och på Grönan fanns ingen, men tillsammans med ett företag som jobbar med radiostyrning inom industrin togs den numera berömda fjärrkontrollen fram.

I de så kallade hämtarna, de röda kåporna i vilken kroken finns, sitter en mottagare. Vi har köpt en frekvens som är låst till oss och endast en sändare som är anpassad för den mottagaren kan kommunicera med den.

För själva kroköppningen har vi en batterilösning. Om du går förbi Grönan när det är stängt kan du se att hämtarna alltid är uppe i toppen. Där sitter nämligen batteriladdaren. Att batterierna är laddade kontrolleras varje dag.

Lösningen fungerar så smidigt och vår personal är så rutinerad att får vi ett driftstopp märker gästerna ingenting. Saknas ström finns ytterligare ett batteripack för att öppna byglarna. Det kan endast göras när gondolen är på backen. Det har också inneburit en otrolig tidsvinst då varje stopp kan åtgärdas snabbt.

När vi visade fjärrkontrollen för han som programmerat styrsystemet till Fritt Fall blev han alldeles lyrisk och tog den vidare till tillverkaren (Intamin). De valde att göra den till option på alla Fritt Fall-attraktioner de säljer och än idag säljer vi 7–8 enheter om året!

Fritt Fall kontrolleras dagligen.

Fritt Fall kontrolleras dagligen.

Undrar du något om tekniken bakom våra attraktioner? Ställ gärna din fråga i kommentarsfältet!

Hälsningar Peter